Mitt sommarlov kommer bli svettigt, jobbigt och svårt. Mitt sommarlov kommer bestå av mycket träning. Jag misslyckas nästan jämt när jag tar tag i sånt här. Men nu måste det fan bli en förändring, innan jag gör något som jag kommer ångra senare in i framtiden. Om jag lyckas leva så länge. Jag ser alla tjejer bada i bikini, jag ser dom gå klädda i jättekorta shorts och linnen - och så har vi mig. Jag kan inte göra något av det där. Jag kan inte bada i bikini utan att nästan börja gråta. Jag badar i shorts som går ner till knäna och en tröja. Jag går klädd i tjocka kläder för att visa så lite av mig som möjligt. Jag skäms över mig själv. Därför måste det bli som det blir nu.

På måndag ska jag förmodligen till min psykoterapeut. Det är absolut inte okej. Varför tycker jag inte det då? Jo, för att jag hatar dess äckliga mänsklighet. Dom har på något sätt fått reda på att jag hade kontakt med liknande person i mellanstadiet. Jag klarade inte av att gå där helt enkelt. Endast två gånger gick jag dit, sen ignorerade jag det totalt. Men nu vill dom få mig till såna äckliga människor igen. Tror dom nu att jag vill ta kontakt med dom, efter tre år? Jag vill inte ens ha något med dom att göra, och det ville jag inte i mellanstadiet heller. Mänskligheten är smutsig, mänskligheten är en plågsam existens, mänskligheten är ingenting förutom skam.

Nu orkar jag inte mer. Nu ska jag sova bort all smärta för kvällen. Jag har dock glömt ta min medicin och jag
orkar inte gå och ta den. Jag tar den för övrigt aldrig heller på grund av vissa omständigheter. Godnatt LA.